Dags att sova i morgon är det Lights

Om jag frågar dig frågan uppskattar du dina "bra dagar till 100%" tror jag en del skulle svara ja och andra ett ärligt nej.

Jag kommer i håg en mycket udda känsla jag fick en dag då jag skrattade. Det som var så konstigt var att jag den gången nästan hade glömt bort hur det kändes.

Varför det var så var för att jag under en längre period hade det rätt motigt och inget kändes kul. Efter den gången bestämmde jag mig för att börja uppskatta små saker mer och när något känns riktigt bra, det kan vara vad som helst t.ex. träningen,skolan, att umgås med vänner, gå på bio eller bara ta det lungt så ska jag uppskatta mer än vad jag någonsin gjort. Genom att säga till dem jag är med att jag verkligen tycker det är kul eller om det är något som bara handlar om mig så ska jag ge mig själv en klapp på axeln.

 

Detta är inte lätt och mycket handlade för mig om att våga uppskatta saker och ting ikring mig mera. När jag har riktigt bra dagar och känner att jag är riktigt glad för att jag har så fina människor runt mig så försöker jag säga det till dem. För jag kan bara säga en sak jag vet själv hur det känns när man har en mindre bra dag och någon säger till än hur bra just DU är!

 

Så det jag vill säga är när du har all kraft och ork och verkligen har det där äkta leendet sprid det vidare. Kanske låter töntigt men någonting är helt klart och det är att det funkar om man verkligen menar det!

 

 

 

 

 Dagar då man inte vaknar upp med den där utvilade pigga känslan eller leendet på
läpparna, dagarna då orken och energin inte finns där, garderoben är full men inga kläder passar, skolan eller jobbet är kaos eller ett rent helvete, träningen känns omotiverad, några utslag i ansiktet, eller en svullen kropp. Så många saker men ändå ibland så små som kan göra att vi får en riktigt dålig dag.

INGEN är på topp jämt. Det glömma man bort ibland men så är det. Även de där snygga, hälsosamma, smarta, grymma eller bara helt enkelt de som vi anser är perfekta. Har också de där dagarna då man bara vill ligga kvar i sängen och bara drömma sig bort. Men jag vill inte prata om några andra än dig och mig. Vad gör man? Mycket handlar om acceptans du kan inte alltid prestera på topp, finnas till, träna, plugga/jobba och le med ditt störa leendet. Mycket handlar just om att få tycka synd om sig själv men även tänka på att it's just a bad day not a bad life.

Det jag vill säga är att tillåt de dåliga dagarna men känn samtidigt att det är okej att vända det negativa gå på bio, fika eller något likande. Som kan göra dig på bättre humör.

Eller är det så att du bara ska ta hand om dig själv köp en påse godis och lägg dig i soffan. Vi alla har olika sätt att må bättre och det gäller att hitta det som du mår bättre av.

Så vad kan vi göra för  att slippa dessa dagar…? Att utplåna dem fullständigt helt amazing men jag tror att you have to fight through some bad days to earn the best days of your life. Men jag tror det går att minska antalet dagar om man verkligen lär sig förstå vad som funkar för just dig men även att godkänna vissa av dem.

 

 

Behandla andra som du själv vill bli behandlad eller som du tar hand om din bästa ska du ta hand om dig själv.

Ja, precis gör vi verkligen det? Tar hand om oss själva?  Vissa kommer hålla med andra inte. Men till er som kanske  inte vet eller förstår stanna upp tänk till. 

Kör du alltid på tills kroppen säger ifrån på riktigt då du deckar i sängen för att det inte finns en endaste kraft kvar? Men när det gäller dina vänner är det en helt annan femma.  Om de har lite ont i halsen och tänker träna hård kondition. Säger du då som du tycker att det är en dum idé då det faktiskt kan vara farligt och i värsta fall leda till hjärtmuskel inflammation. Men när det gäller dig själv säger du verkligen NEJ eller STOPP när det behövs?

Jag tror jag är en av många som ibland tänker “det där händer inte mig” eller “ det där är bara överdrift” Men varför är vi så stränga mot oss själva men så rättvisa mot våra vänner?

Det handlar nog mycket om all press och krav som vi kastar över oss själva. Jag tror att de flesta inte kommer få det där uppvaknandet förens den där dagen då allt går så fel. Eller så säger vi stopp nu känner efter och vågar tacka nej ibland till alla våra egna KRAV-LISTOR.

Vad vill jag med detta? Jo, ta ett steg tillbaka och fråga dig själv om du verkligen tar hand om dig själv som du tar hand om andra. Våga bry dig om dig själv. För hur ska du kunna hjälpa alla de där andra om du inte tar hand om dig själv.

Våga hoppa över ett träningspass.

Våga hoppa över att inte plugga en kväll när du verkligen inte orkar.

Våga berätta för andra att det är mycket just nu.

Våga ta hand om dig själv!

Let's start!

Vi skippar presentation eller något liknade. Det kanske kommer sen eller om någon frågar.

Men bild och text är väl de ni kan vänta.